Historia

De svenska reklambyråerna har organiserat sig nästan lika länge som reklambyråer, eller annonsbyråer som det hette från början, har funnits.

Den första annonsbyrån, Gumaelius, grundades 1877 och snart följde flera efter. Annonsbyråernas främsta uppgift var då att förmedla annonsutrymme.

Den första svenska reklamfilmen visades under 1910-talet och 1915 bildade de sex största annonsbyråerna (Gumaelius, Wilhelm von Sydows Annonsbyrå, Svenska Telegrambyrån, Gunnar Stenbecks Annonsbyrå, Halcks Annonsbyrå samt Annonskontoret Svea i Norrköping) organisationen Tariffcentralen. Syftet med organisationen var att frigöra sig mer från beroendet av dagspressen och få till en enhetligare annonstaxa.

Ett par år senare, 1919, bildas två reklamorganisationer i Sverige. Svenska Reklamförbundet i Stockholm bildas av sju olika reklamföreningar. Förvirrande nog är det inte denna organisation som en dag ska bli Sveriges Reklamförbund, utan den utvecklas så småningom till Sveriges Marknadsförbund. Den andra organisationen, med det mer oansenliga namnet Annonsbyråernas Ekonomiska Förening, är det i stället som nästan 70 år senare blir en av grundpelarna i den rikstäckande intresseorganisationen för landets alla marknadskommunikatörer.

Under 1920-talet börjar de amerikanska byrånätverken få fotfäste i Sverige, och 1928 får reklamfilmen sitt genombrott genom att SF börjar visar film i pauserna. 1924 kommer det första annonsbyråavtalet, mellan Tidningsutgivarna/Annonsnämnden och Annonsbyråernas Ekonomiska Förening. Detta avtal innebär att byråerna kan bli auktoriserade av TU, och få rätt att ta emot provision från tidningarna för annonser.

Under 1930-talet börjar reklamen allt mer handla om att locka konsumenterna att köpa sit tillfredsställelse. Byråerna börjar arbeta med strategier. 1935 bildas SAFFT, Sveriges Affischtecknares Förening, som ett antal årtionden senare tar initiativet till Guldägget och ytterligare några år senare kommer att utgöra den andra grundpelaren till dagens Sveriges Reklamförbund.

Under 1950-talet bildas två nya reklamrelaterade organisationer: Art Directors Club Sweden (1957) och Svenska Tecknares och Formgivares Förbund (1958). Ett tecken på att nya yrkesgrupper börjar växa fram. 1950 börjar också Sveriges Auktoriserade Annonsbyråers Förening (AF)* att ge ut branschtidningen Resumé. I Sverige finns 1951 16 stycken auktoriserade annonsbyråer.

1960-talet präglas dels av att varumärkesreklamen växer fram, dels den kreativa revolutionen. Redan 1961 startar en kreativ tävling på initiativ från SAFFT, som får namnet Guldägget. Läs mer om Guldäggets historia

I mitten av 1960-talet struktureras branschen om på ett sätt som får stora återverkningar hos reklambyråerna. Hittills har byråerna fått betalt via provisioner på annonsutrymmet som de har förmedlat. De har alltså fått betalt från tidningarna, och inte från sina kunder. Den 13 oktober 1964 publicerar Arbmans en annons i Dagens Nyheter som riktar skarp kritik mot systemet, och som också bidrar till att det avskaffas. Arbmans, och många med dem, förespråkar i stället PEP-systemet – Pris Efter Prestation, vilket skulle innebära en sundare ekonomi och en mer dynamisk bransch. 1965 fattar marknadsdomstolen ett beslut som kom att kallas för “julirevolutionen”. Det innebär att annonsbyråerna kan lämna över provisionen från tidningarna till kunden, som i sin tur kan betala byrån i form av timdebitering eller på annat sätt. Nu växer fristående medieförmedlingsbyråer fram sida vid sida med mindre reklambyråer.

Vid 1965–66 finns det 49 auktoriserade (byråer som har rätt till provision) fullservicebyråer och ett antal icke auktoriserade byråer. Av de 49 auktoriserade byråerna är 28 organiserade i Annonsbyråföreningen, medan 21 stycken är organiserade i Svenska Auktoriserade Annonsbyråers Förening.

1966 slås SAFFT och Art Directors Club Sweden ihop. Två år senare, 1968, bildas Sveriges Reklambyråförbund genom en sammanslagning av de auktoriserade byråernas organisation (Annonsbyråernas Förening) och de icke auktoriserade byråernas organisation (Sveriges Kompetensauktoriserade Reklambyråers Förbund).

På 1970-talet präglas reklamen av samhällsvindarna, och reklam blir snarare information. De kreatörsägda byråerna bli allt vanligare. Byråer som Falk & Pihl, Arbman & Lenskog, Fältman & Malmén, Ericson & Co, Aggerborgs och Hall & Cederquist dominerar.

1972 bildas en ny kreativ organisation: ABCD, förbundet för art, bild, copy och design. Detta är en sammanslagning av fyra intresseorganisationer: SAFFT, Textklubben, Art Directors Club Sweden och Svenska Tecknares och Formgivares Förbund.

På 1980-talet får reklamfilmen på allvar fotfäste som mediekanal. Varumärket blir allt viktigare. Ett nytt annonsavtal innebär att branschens struktur förändras ytterligare. All annonsförmedling börjar nu hanteras av förmedlingsbyråer, som utvecklas till medierådgivare.

1986 bildas så Sveriges Reklamförbund från två olika typer av organisationer, det kreativa individbaserade förbundet och reklambyråernas företagsorganisation – ABCD slås ihop med Sveriges Reklambyråförbund. Inledningsvis är det ABCD:s synsätt som blir tongivande i den nya organisationen. Förbundet har höga ambitioner, och syftet med förbundet är bland annat att stärka yrkesutbildningen på alla nivåer, utgöra en stark remissinstans för myndigheterna, få näringslivet att förstå att reklamen är en oskiljaktig del av produkten man säljer, ge reklamyrket ökad status och förbereda branschen för reklam-tv. Förbundets första ordförande heter Lars Falk, och den första vd:n Bengt Hanser.

1989 säljer Sveriges Reklamförbund tidningen Resumé till Bonniers för cirka 5 miljoner kronor.

1990 startar Reklamförbundet tävlingen 100-wattaren tillsammans med Dagens Industri. Tävlingen är då endast till för s.k. producentreklam. Tre år senare lämnar Reklamförbundet över sitt ägande och delansvar för tävlingen till Annonsörföreningen.

1990-talet börjar kommunikationen handla mer om relationer än om reklam. Reklam betraktas heller inte som lika “fult” längre, så som det en gång var – speciellt på 1970-talet. Reklamyrkets status höjs, och självförtroendet hos branschens företrädare. Men 1995 upplever Sveriges Reklamförbund en allvarlig kris. Det riktas mycket kritik mot förbundet att det inte fyller sitt syfte. Samma år ombildas Sveriges Reklamförbund till ett rent företagsförbund, och det breddas också till andra typer av marknadskommunikation, som design och event.

Men svårigheterna för Sveriges Reklamförbund är inte slut. 1996 bildas en konkurrerande organisation – Föreningen O, som riktar sig till individer och inte företagen. Föreningen växer sig allt starkare och säger sig vilja ta över förbundets roll som opinionsbildare, och inte minst ta över Guldägget. Av detta blir emellertid inget av, och Sveriges Reklamförbundet repar sig.

1998 togs ett stort steg mot det moderna reklamförbundet. Stadgarna öppnades upp och även företag inom andra kommunikationsdiscipliner än annons- och mediebyråer välkomnades som medlemmar. Den första “nya” medlemmen var pr-byrån Hill & Knowlton. Sedan dess har Sveriges Reklamförbund breddats betydligt, och organiserar idag åtta olika kommunikationsdiscipliner.

Men mediebyråerna kände sig mindre hemma i förbundet, och bildade 2005 den egna branschorganisationen Sveriges Mediebyråer. 18 byråer lämnade då Sveriges Reklamförbund.

Strax efter millennieskiftet säljer Sveriges Reklamförbund sin plantskola Berghs School of Communication – efter att ha köpt och räddat skolan från konkurs 1983. Köpare är den norska aktören Anthon B Nilsen.

Sedan slutet på 1990-talet driver förbundet en pågående kamp med att få branschen accepterad som en affärskritisk partner till sina kunder, och att näringslivet ska inse det värde som kommunikationsbyråerna tillför. Ett led i en professionalisering av byråerna är att Sveriges Reklamförbund sedan 2004 har som krav att det på varje byrå finns ARU-kompetens (auktoriserad reklamutgivare). Sveriges Reklamförbund har också inlett flera samarbeten med Sveriges Annonsörer, som också medför en professionalisering av branschen.

Ett mål för förbundet har varit att få till en professur i reklam på Handelshögskolan, och detta mål är nu uppnått med råge, då tre professurer i marknadsföring inrättas under 2008. Även Stockholms universitet inrättar detta år en professur i reklam och PR.

Sveriges Reklamförbund har också under de senaste åren prioriterat internationaliseringsverksamheten, och är sedan 2004 representant för tävlingarna Cannes Lions och Eurobest i Sverige och är sedan 2007 nordisk representant i den europeiska samarbetsorganisationen EACA (European Association of Communication Agencies). Ett samarbete med Exportrådet har också inletts.

2009 överlämnar Dagens Industri sitt hälftenägande i tävlingen 100-wattaren till Annonsföreningen och Sveriges Reklamförbund, och förbundet blir återigen medarrangör och delägare, fast den här gången till 25 %. 100-wattaren har vid det här laget kompletterat producentreklamen med konsumentkategorier och pris i långsiktig varumärkesvård. Förbundet börjar sedemera dela ut det s.k. Bengt Hanser-stipendiet på 100-wattsgalan. Förbundet säljer senare, år 2015 sin andel till Sveriges Annonsörer.

Den 1 juli 2009 bytte Sveriges Reklamförbund namn och blev Sveriges Kommunikationsbyråer.

Under 2012 görs en stadgeförändring och målet att verka för en gemensam branschetik utvidgas till att även gälla jämställdhetsfrågor. Förbundet blir kommande år tydligare i sitt ställningstagande för mångfald och jämställdhet och ger bland annat ut boken Mad Women, instiftar Framtidsstipendiet.

Ordförande respektive vd för Sveriges Kommunikationsbyråer har sedan starten varit följande.

Ordförande:

VD: