Lars Wannberg har lämnat oss.

4 februari, 2019

Lars Wannberg var en av de mångsidiga, klipska och flyhänta journalister som tillsammans med en lika sällsynt skara grafiska artister kom att förändra svensk reklam i grunden. Tillsammans utgjorde de den upproriska byrå-i-byrån som i början av 60-talet dolde sig i ett eget hörn av Svenska Telegrambyrån i Malmö. Per Henry Richter, Sören Blanking och Lennart (Lille-Lennart) Bengtsson var övriga i den förstakedja där även Leon Nordin kom att platsa. AD-sidan var inte sämre. Där fanns John Melin, Anders Österlin, Kurt Lundkvist, Allan Ljungbäck, Krister Appelfeldt. Med lovande assistenter som bland andra Anders Wester.

Lasse var så central att Den kreativa revolutionen kan sägas ha börjat med att han lockades till lilla byrån Arbman & Hallberg i Stockholm av dess nye chef Leon Nordin, mannen som kom att leda svensk reklam genom en epok i vilken dagens (och morgondagens) guldäggsvinnare fortfarande söker sina rötter.

Lars Wannberg kunde skriva så att man ville läsa, vilket är en mer unik talang än det låter. Han kunde berätta så man ville veta mer, förklara som till barn utan att bli minsta naiv. Han älskade teknik men som humanist. Med sin precisa prosa och subtila smil var han en finlirare. Mig lärde han att man kan skriva en hel tidning (Kubik) om grävmaskiner, nummer efter nummer, utan att berätta om skruvar och muttrar. Och han skrev fort. Jag satt i rummet intill och när jag oroväckande tidigt hörde hans träskor klappra mot kaffet i köket visste jag att han var klar. Mig lockade han till Arbmans för sina jobb med Alf Mork för Expressen. Men annars var nog Kurt Lundkvist hans favorit-AD.

Långt innan jag träffade Lasse, och i en helt annan värld, mötte jag som sommarjobbare hans pappa. När man kände igen släktskapet förstod man var Lasse fått sitt fotfäste, den skolning som är varje skribents bästa. Lasse var ingen swinger vid Stureplan. Han bar en ton inom sig som var helt genuin. Han var en stor förebild.

Lars Falk
För Platinaakademin