Konferensen som måste byta namn

Den 21 september röstade Komm! igenom en stadgeändring som säger att förbundetaktivt ska stötta medlemsföretag i att skapa en god och jämställd arbetskultur. Sex dagar senare bevakar förbundet ”The 3% conference” i San Francisco, en konferens som belyser branschens påtagliga brist på kvinnliga Creative Directors.

Allting är relativt och i jämförelse ter sig de svenska siffrorna rentav utopiska (bland Komm:s medlemsföretag är 49% av medarbetarna och 20% av byråledarna kvinnor). Det väcker också stor nyfikenhet att en svensk CD flugit hela vägen från Sverige för att delta på konferensen:
– Surely you don’t have these problems in Sweden?” får jag höra mer än en gång.
Under konferensen blir det emellertid bara mer och mer uppenbart att imbalansen är global, problemen och erfarenheterna märkligt lika, oavsett kultur, och frustrationen enorm, både hos kvinnor och män.
Jean Grow, Associate Professor of Advertising vid Marquette University i Wisconsin, som är en av talarna, genomför just nu en global studie kring bristen på kvinnor inom de kreativa yrkena i branschen:
– Jag har pratat med kvinnliga CD:s och kreatörer i Sverige, USA, Spanien, Peru, Italien – över hela världen, och de upplever alla samma sak; de är alltid i absout minoritet och de får sällan samma möjligheter i pitcher och uppdrag eller för den delen lika lön som männen i branschen. De upplever att normen i branschen är satt efter mannen, både vad gäller kultur, värderingar, prioriteringar och till och med humor.

Kat Gordon, senior copywriter, tidigare bland annat vid Hal Riney’s och Anderson Lembke, är en av de som tröttnade på ”The Boy’s Club”. Idag driver hon byrån ”Maternal Instinct” i San Francisco och hon är också initiativtagare till ”The 3% conference”.

– Inspirationen till konferensen kom dels ur en personlig frustration under årens lopp, men också från insikten om att det karriärval jag gjort; att bygga en byrå utifrån min norm och mina värderingar innebär att de stora uppdragen, kontona och reklampriserna är onåbara för mig. Jag kände att det var hög tid att belysa problemet och det gensvar jag fick bekräftade att detta är ” a long overdue conversation”. Jag hade inga som helst problem att attrahera de bästa talarna till konferensen och sponsorerna, inte minst The American Association of Advertising Agencies, tvekade inte en sekund. Biljetterna sålde slut på nolltid och gensvaret var enormt!
Konferensen inleddes med ett brandtal av brittiska Cindy Gallup, som drog igång BBH i New York 1998, byrån som 2003 utsågs till ”Advertising Agency of the Year”. Hon är en uppskattad TED-talare och föreläste även i Cannes 2012, i samband med att hon lanserade www.makelovenotporn.tv (hade hon vart man hade hon varit mer känd och denna info överflödig Reds. Anm.)
Cindy pratar om ”den nya kreativiteten” som är inkluderande och verklig; som är nyanserad och äkta istället för stereotyp. Och för att den nya kreativiteten ska bli verklig måste den givetvis inkludera fler perspektiv och värderingar än bara en sidas.

Cindys inledande tal blev på sätt och vis tongivande för hela konferensen;
byråerna och kulturen måste bli mer nyanserade, balanserade och tillåtande även för kvinnor. Kvinnor är trötta på uppleva sin utbildning vid reklamskolorna som jämlik och verkligheten som något helt annat. Kvinnor är trötta på att inte få samma möjligheter i uppdrag och pitcher. Kvinnor är trötta på att bli satta på kvinnokonton, eftersom det är uppdrag som sällan har samma chanser att vinna kreativa priser och risken är att dessutom man blir fast och stämplad, därav uttrycket ”The Pink Ghetto”. Kvinnor är trötta på att inte känna igen sig, inte hitta sina värderingar, sin humor i reklamen. Slutsatsen är helt enkelt, ”inte antingen eller”, utan ”både och”. Kvinnors perspektiv, liksom männens, behövs i alla uppdrag, i all kreativitet.

Så varför händer det inte? Enligt Tom Jordan, talare på konferensen och författare till ”Re-gender the Gender: Why the Vast Majority of Advertising is not connecting with Women”, menar att: “The only way our industry is going to change is from the outside in. And it starts with clients demanding that agencies put more women on their businesses.” Och Will Burns, tidigare på Wieden & Kennedy och Goodby Silverstein, numera på Ideasicle och talare på konferensen, menar att oavsett om det är motståndet och rädslan hos de 97% som är den verkliga proppen, så är det viktigt att kraven kommer utifrån, från våra kunder som måste kräva bättre kvinnlig representation på byråerna; ”… demand more women in your agency’s higher ranks. Not because it’s the “right thing to do for women” (though it is), but because it will improve the creative product your agency is putting out the door every day.”

Vi kan bli mycket bättre om vi är kompletta, om vi representerar fler (och detta innefattar givetvis alla minoriteter som inte kommer till tals). Reklambranschen är påtagligt manlig, påtagligt vit och påtagligt medelklass och så länge den förblir så, blir dess produkt också enahanda och ofullständig. Eller som Jennifer Siebel Newsom, talare på konferensen och producent av filmen ”Miss Representation” sammanfattar det: “It’s about maximizing human potential.”

Kat Gordons förhoppning och utan tvivel även de över 200 deltagarnas önskan är att ”The 3% conference” inte blir en engångsföreteelse, utan snarare än internationell stafettpinne, med en ny konferens nästa år. Och allra bäst blir det förstås om konferensen redan då har tvingats byta namn, till åtminstone ”The 10% Conference”.

Christina Knight
CD, INGO och utsänd reporter
i San Francisco